Heidis resedagbok

Tordag 25.1 Ekenäs – Noux – Helsingfors – Lahtis – Tammerfors

Avfärd kl 8 på morgonen, trött. Jag har jobbat hela natten, alltså på riktigt hela natten. Bilfärden går bra tills jag missar frejas väg i Noux och fastnar med bilen på en parkeringsplats. Gruset som jag förutseende har i en hink i bilen är djupfryst. Freja kommer med sand, kör till uppfarten till Frejas, fast igen, går sista biten.

Styr Anton mot Fredrikas. Aamulehti ringer på vägen och jag gör världens sämsta intervju någonsinn, känns det som. Jag kan inte formulera meningar på finska, rösten går upp i falsett, jag har en känsla att journalisten försöker få mig att säga något riktigt dumt.

Megafån är samlat, åker vi via Kuva och hämtar utrustning och vidare till Lahtis. Äter paj på åldrings centret.

När vi kommer till fotoplatsen står en YLE bil redan och väntar på oss. Världens duracellkanin till reporter intervjuar freja i direktsändning. Lokaltidningen är på plats, och sen dyker också Helsingin Sanomat upp. I början är det kö till fotograferingen men sen lugnar det ned sig och är ganska tyst resten av kvällen.

Jag lyckas se någorlunda vaken ut men egentligen är mitt tillstånd nog närmare koma än normal vakenhet. Fredrika och Freja sköter fotograferingen fint, så det gör egentligen inget att jag är ett småleende paket som helst bara svarar på ja och nej frågor.

Efter fotografreingen äter vi på Pizzerian med den fina väggmålningen och kör till Kaippa i Tammerfors. Fredrika kör lååångsamt. Väl framme är det roligt att se Kaippa och prata lite före man slocknar.

Fredag 26.1 Tammerfors – Björneborg

Skönt att vakana långsamt, det är bara att konstatera att megafån är ett gäng sömntutor. Fredrika håller pressbyrå på morgonen och till vår förvåning så är klockan mittiallt dags att packa ihop och fara till vår fotoplats. Jag hinner inte ens kolla min e-post före.

Igen är det kö till fotograferingen, stämningen är fin och jag är så pass mycket piggare att jag förstår att njuta av det. Ajankohtainen kakkonen är på plats med en journalist och kamerakvinna och de gör sitt till att fotograferingen blir ännu intensivare. Också efter den första rusningen är det hela tiden rätt mycket folk som vill bli fotograferade. Det känns som att vår fotografering blir en träffpunkt för feminister, och det känns bra.

Någon kommer ända från Helsingfors för att bli fotograferad, han har inte haft passliggt på våra Helsingfors fototilfällen.

Jag talar med en journalist från helsingin sanomat, igen. (Hur många gånger tänker de göra juttu om oss). Läser Aamulehti juttun på cafeet bredvid vår fotoplats, lättad över att den är helt ok, kort men helt saklig.

Vi kör vidare till Björneborg och Hostel Jenni. En skön kväll med pasta och eko skumppa.

Lördag 27.1 Björneborg – Vasa

Jag vaknar lite småsur efter att ha slåtts med hustigern på morgonnatten. Den tyckte att mitt huvud är en bra plats att sova på. Jag tyckte att det är tillräckligt mycket allegi i luften utan att jag har tigern precis i näsan. När jag skuffar undan djuret attakerar det min hand med både tänder och klor. Efter incidenten blänger jag och tigern surt på varandra, men undviker flera konfrontationer.

Eftersom det är lördag börjar vi fota redan klockan 12, och före det har vi en intervju. Vår vana trogen dyker vi upp i sista minuten. Och jag får hedersupdraget att parkera medan de andra påbörjar intervjun.

Fotograferingen är mycket stillsam. Promenadikeskus är inte ett ställe där det rör sig mycket folk en lördag förmiddag, och vi var till skillnad från Samlingspartiet tydligen för politiska för Iso Karhu (köpcentret).

Att det är så lugnt stör egentligen inte oss, men vi tycker lite synd om journalisten som får vänta i timtal på att få ihop tillräckligt med material till sin juttu.

Efter fotograferingen Lämnar vi Freja i Björneborg och istället åker jag och Fredrika med Jocke till Vasa. I vår plan ingår snusinköp i Närpes, men vi är för sent ute. I Vasa går var och en till sitt efter en sen Pizza. Fredrika och Jocke till bröllopsplanering (inte av eget bröllop) och jag till Trissans retreat.

Jag dimper ned i en stol på Tvålen, i fallet har jag lyckats plocka upp en bok och med dunjacka och mössa på sitter jag och läser tills jag tycker det är dags att förflytta mig till sängen. Jag fortsätter läsa Fittstim tills jag somnar.

Söndag 28.1 Vasa

Jag vaknar i ett hav av ljus. Trissans lägenhet är stor och fönstren är stora och solen skiner. Jag fortsätter läsa, tar en paus för morgonmål och ett iskallt bad (inte för att jag tycker om kalla bad, men varmvattnet räcker inte särskillt långt).

Återgår till boken, efter alla funderingar om feminism som dyker up med det här projektet är Fittstim boken mycket aktuell. Jag läser den till slut och stortrivs i mitt eget sällskap och i ett hem som inte är mitt eget, och därför inte fyllt med en massa borden.

På kvällen dyker resten av Megafån upp och det är dags för stiendieansökning. Vi räknar kallt med att någon skall ge oss lite pengar. Turnen har vi lyckats ordna med gratisövernattning på samtliga ställen, men att trycka tapet kommer oundvikligen att kosta pengar.

Måndag 29.1 Vasa – Nykarleby – Jakobstad

Jag åker in till stan på morgonen för att prata med Radio Extrem, inhandlar också proppar, då vår häftiga uppvärmning av tvålen slått ut hälften av eluttagen i trissans lägenhet. Igen hinner klockan bli alldeles för mycket, vi panikpackar och tar med oss pasta och konservböns lunchen till Rewell Center.

Vi har två tv team på plats, radion igen och två tidningar. Det är ingen rusning till fotograferingen, men ändå tillräckligt för att hålla oss sysselsatta. Både fotograferingen och att svara på frågor börjar gå på rutin, men roligt är det fortfarande.

Till Jakobstad åker vi via Nykarleby. Som Hesari journalisten formulerat det så har vi alla våra rötter i Konstskolan i Nykarleby. Och nog tror jag att det är något som vi alla fått med osss därifrån som är väldigt viktigt i arbetet. Inte så att man skulle ha känt sig fullärd efter 5 år i den skolan. Men åtminstone jag gick ut skolan med inställningen att om man vill göra nånting så gör man det.

Det var roligt att träffa de nya fotoeleverna som verkade vara entusiastiska för sitt fotograferande. Diskussionen gick som vanligt ganska fort över från vårt projekt till feminism i allmänhet. Att diskutera könskvotering och huruvida kvinnor är mer rädda att gå ensamma på natten än män verkar vara något som går att tugga på i all evighet. Kanske borde vi själva ha mer teoretisk kunskap om feministisk konst för att kunna hålla diskussionen på ett mera konstnärligt plan.

I alla fall lyckas vi föörhandla fram en snusdosa samt printa ut vår stipendieansökaan före vi kör vidare till Hostel Lunabba i Sandsund. Jag vet inte om det riktigt går ihop med mina feministiska ideal att be mamma bädda färdigt tills vi kommer. Men skönt är det att dimpa med i färdigbäddade sängar.

Tisdag 30.1 Jakobstad

Bilstereon har anländt. Men det visar sig att sladdarna är färgkodade olika och jag konstaterar att det finns för många sladdar för att det skall löna sig att gissa sig till vilka som hör ihop. Vi får hålla till godo med batteriradion också i fortsättningen.

Jag passar på att söka kläder för den kommande drag queen festen i Helsingfors. Hittar inte det jag söker men väk en glittrande fisk klänning.

Igen susar vi iväg till fotograferingsplatsen i sista minuten. En stor del av de som vill bli fotograferade är bekanta och jag känner mig hemma i Jeppis. Att få tala svenska är inte heller heller helt fel.

På kvällen bjuds det på Lunabbas lutfisk. För mig helt vanlig vintermat och för de andra nånting utöver det vanliga. Alla är nöjda med ett avrbrott från makaron och pizza dieten.
Vi fixar det sista på stipendieansökan, passar på att tvätta våra Megafånhupparin när vi en gång har tillgång till torkskåp. Och avslutar dagen med nattbastu och snöbad.

Onsdag 31.1 Jakobstad – Uleåborg – Rovaniemi

Tidig start. Jag är först uppe. Förmiddagen spenderar vi i bilen på väg till Uleåborg.

Stämningen vid fotograferingen är bra, många stannar och pratar en stund och folk är glada att vi kommit så långt upp.

Efter fotograferingen kör vi vidare till Rovaniemi. Malins prydliga lilla etta förvandlas till det vanliga Megafånkaoset på 5 sekunder. På kvällen sitter vi alla fyra och petar på varsin laptop, det finns trådlöst internet i lägenheten.

Torsdag 1.2 Rovaniemi

Fredrika drar morgongymnastik till tonerna av Shakira och jag och Freja jumppar duktigt med.

Igen kommer vi till fotograferingen i Sampokeskus i sista minuten. Anton är glad över att få bo i ett uppvärmt parkeringshus under fotograferingen.

Det finns en enhet för kvinnovetenskap på universitetet i Rovaniemi också, och det märks alltid vid fotograferingstilfällena. Annars är det ovanligt många gubbar som kommer och frågar vad vi gör för att sedan informera oss om att kvinnans plats nog i första hand är framför spisen.

På kvällen blir det hemgjord pizza och sedan film, jag bestämmer mig för att bojkotta filmen som är ganska dålig och börjar jobba med att klippa ut feministbilder. Det är roligt, lite som att återse alla som har varit med. Men mycket jobb kommer det att vara före tapeten är klar.

Fredag 2.2 Rovaniemi – Jyväskylä

Jag börjar dagen med att kolla in tygutbudet på den lokala möbeltapetserings firman som råkar finnas rakt under Malins lägenhet. Jättefint orange enstextyg, kanske lite väl självlysande till kökssoffan men Megafån behöver arbetskläder. Riktiga donare kläder.

Det blir exkursion till lapplands universitet där vi kopierar upp mera deltagar blanketter, med texterna i pratbubblorna rätt denhär gången. Sen tar vi en tur till pulkbacken. Kul. Svettiga och snöiga packar vi ner oss i Anton igen och åker ännu via butiken i jakt på videokasetter.

När vi kör iväg söderut har det redan hunnit bli mörkt och kring midnatt surrar vi omkring i Jyväskylä centrum i jakt på Krickes lägenhet. Alla gator är enkelriktade åt fel håll verkar det som. Till slut hittar vi i alla fall fram och festar på knäckebröd innan det är läggdags.

Lördag 3.2 Jyväskylä

Lördags fotografering betyder start redan klockan tolv. Dagen är mycket lugn vilket gör att vi aldrig riktigt kommer upp i varv. Hinner besöka butiken två gånger, den första utan plåmbok. Innhandlar också rödvin till kvällen.

Trots att inte så många kommer till fotograferingen blir det ändå intressanta diskussioner med de som kommer. Vi får höra om hur det var att vara feministaktivist i Jyväskyla i början på åttitalet bland annat.

Efter fotograferingen blir det lång middagstupplur och sedan middag med ris och avokadoräkor och rödvin till. Lyx. På kvällen skall Jyväskyläs nattliv göras osäkert.

Om inte annat så utmärker vi oss i alla fall med avsaknaden av höga klackar på skorna. Bandet som vi lyssnar till på jazz bar är rätt medelmåttigt men när spelningen är slut passar vi på att erövra dansgolvet.

På vägen hem från krogen investerar jag i tvåpipig hotdog. Freja försöker involvera nattsuddarna i snöbollskrig, men får inte riktigt någon med på noterna. En pojke sparar sin i fickan.

Hemma filmar vi dokumentär om marsvinen.

Söndag 4.2 Jyväskylä – Kuopio

Sovmorgon. Alltid bra. Jag jobbar lite på datorn, sånt som jag borde ha gjort redan innan turnen.

Jag och Freja hittar världens bästa pulkbacke. Vi lyckas få lössnö precis allstans känns det som. Min ufo pulka har för låga kanter och kör fast i snön men frejas rosa pulka fungerar perfekt.

På eftermiddagen håller vi seriöst planeringsmöte, med mötesprotokoll och allt. Det är bra att gå igenom allt som skall göras under våren. Före vi åker vidare lyckas vi återställa ordningen i Krickes vuxna ungkarlslya.

Jag inser att min telefonladdare inte längre är med i bagaget och efter lite detektivarbete visar det sig att den lämnat i Jakobstad. Pappa lovar posta den söderut på måndag.

Vi hämtar majonäsdränkta hamburgare på vägen ut från Jyväskylä, med extra stor dricka till. Bilfärden mot Kuopio i yrsnö går långsamt. Freja håller hårt i ratten och jag blir rastlös när det går så låångsamt. Men fram kommer vi, trots att man emellanåt inte överhuvudtaget ser vägen framför oss.

På kvällen får jag se på Twin Peaks J

Måndag 5.2 Kuopio

Jag spenderar morgonen med att skriva dagbok, om hela turnen, tills nu. De andra delar upp blanketterna mellan oss.

Lunchen blir den exotiska rätten ”ris med makaroner” det är jag som kockar och alla äter snällt, blandningen piffas upp med en halv burk bönor och sås på burk.

Före vi söker oss till fotoplatsen går vi upp på berget och kollar in landskapet, nationalromantik till tusen.

Anton startar snällt trots alla köldgrader och fast han inte ens fått motorvärmare. Växeln är så gott som djupfryst, men vad gör det, det är coolt att använda bara ettan och tvåan, det hörs när man kommer.

På väg till fotoplatsen blir vi stoppade av Kuopiopolisen, det är jag som kör, där man inte får köra om man inte är taxi eller buss tydligen. Försöker förhandla fram studierabatt på bötern, men det lyckas inte.

Fotoplatsen är nån sorts föreläsnings sal på bibloteket, Alexis kivi i mega-format står och vaktar utanför dörren. Vi firar Runebergsdag med biblotekskafeets tårtor, förutom fredrika som äter bulla.

Tisdag 6.2 Kuopio-Villmanstrand-Helsingfors

Minus 28 grader när jag vaknar och går ut för att koppla i bilvärmaren, sladden är så djupfryst att den nästan vägrar rulla upp sig.

Det var meningen att vi skulle åka till Annas sommarstuga i Joutseno och sova där sista natten. Tack och lov hade vi tillräckligt med sunt förnuft för att ändra den planen, Elinas och Riikas studentbostad med el, värme, rinnande vatten och plogade vägar utanför är nog bättre i dethär vädret.

På vägen till Villmanstrand hinner vi med det som vi pratat om hela resan, åka pulka bakom anton… fartens tjusning, dieselångorna och djupfrysta fingrar förhöjer intrycket. (Nå i ärlighetens namn så om det blir någon fler gång så blir det nog i lite mildare väder och ute på isen och inte på nån patetisk bensinstationsparkering).

Trots att vägen visar sig vara längre och kurvigare än jag tänkt mig är vi i tid också till denhär sista fotograferingen. Kauppakeskus Weera visar sig ha rätt snålt med korridorutrymme men vi klämmer in oss i en trappuppgång och smäller upp studion för sista gången på ett tag.

Damen om äger cafeterian undrar med vems lov vi fotar och är rädd att vi skall skrämma bort hennes kunder, och vi förklarar att vi bara fotar frivilliga och att vi nog bett om lov av fastighetsbolaget.

Villmanstrand visar sig statistikmässigt vara turnens bottennapp 10 personer fotograferade. Men vi får i alla fall vår första stavgångare med.

Efter fotograferingen bär det av hemmåt, men via hellvetesbackarna i Noux ska vi ännu och lämna av freja. Anton fastnar i backen igen och vi får backa ner igen. Att köra hem fredrika går smidigare och lite före tolv parkerar jag nästan hemma (hos Annas mommi). Att få somna i Annas famn igen känns bra efter nästan två veckor på vift.

Frejas resedagbok

Avfärd - Lahti
25.1.2007

spännande att gå och sova
fastnar i skype och funderar på möjligheter hur dokumenteringen av turne borde göras. vad vill man se, vad gör det också roligt för oss
forografera och filma, en liten skriven reserapport från varje dag. något som alla gör paralellt och inte får läsa varandras.
tillsammans med foton.

vaknar upp när jag redan velat sitta och dricka min andra kopp kaffe. ringtreor istället för vi lojo, och en fastkörning på busshållplatsen. en knuff (eller var det kanske sanden) gjorde susen, och snart efteråt susade vi mot hufudstaden.
heidi är groggig efter vakad natt och jag får köra bakhjulsdrivet sladdar kurvan runt. heidi får påminna mig om att växla upp.
termosen står med rykande kaffe på trappan och bilen börjar vara fullastad. flickparkeringen måste definitivt övas på.
tie4 leder oss in i lahti. vinterlandskapet glittrar utanför och tre små gummor pratar om hur det varit med förberedandet och dagarna som komma skall. förväntningsfullt men alla är förvånansvärt lugna.
över rampen med gamla sommarminnen och en lyckad lift.

hey miki, miki, miki you´re so fine miki miki
och så tog batterierna slut
pehmeät suosikit. endast fredrika är vaken. hon kör iallafall inte överhastighet, vilket heidi fort påpekar när hon vaknar till. hastighetsmätaren visar åtminstone 10km/h för lite.

Tammefors
26.1.2007
hunden som intredningsdetalj, glorias specialnummer “lemmikit kotona”.
mikin valoisa valtakunta, om man väljer katten.
en soffa skall ha så högt ryggstöd som går upp bakom huvuvudet.
mossgröna och senapsgula hittar man ju alltid.
baksidan var också helt ljuvligt strömlinjeformad. kurvig och fin.
heidi och fredrika diskuterar inredning och soffor.
kaippa for och skidade med stainer elever tidigt på morgonen, vi snusar gott vidare.
telefonen har gått het hela morgonen, speciellt hos fredrika, pressen pressar.
hur hög är bilen, kommer jag under stången i parkeringshuset? det är som att dansa limbo.
kön är lång när jag kommer till siperia, heidi och fredrika i fullgång och yle-team på plats. svårt att hoppa in och hitta min plats, gömmer mig bakom videokameran.
männen sluts ut ur jämnställhets debatten.
det går aldrig att ta av till pori-avtaget på första gången och alla vägar går till vasa.

Björneborg
27.1.
kaffe och bulla, talo tarjoaa. mellan samma pärmar som märta tikkanen.
de ville inte ha nåt att göra med politsika, religösa eller åsikts grupper. vi är det, kokoomus inte.
det är mera intressant för oss att det inte kommer så många (eller närmare nästan ingen) för att fotas, men får ett visst tryck när de väntar och väntar på att få fota och intervjua. mer press än andra deltagare.
sallad, rökt tofu, avokado och solrosfrån med örtsalt och citronsaft, fastfood att minnas.
Före jag släcker sänglampan ligger vi och pratar om begreppet feminism i jennis bekanta säng. tikru sover mellan oss.

Björnborg
Tikru blir ännu randigare av solen som skiner in genom persiennerna, med stängda ögon. jag tror jag varit en katt i ett tidigare liv.
den perfekta vinterdagen, sol, minus fem grader och ett knarrande snötäcke. vi promenerar till kirjurinluoto och gungar före vi går tillbaka och jag hinner inte till den tidigare bussn. en ledig dag är skönt. får ett sms med texten”en vit volvo hämtar dig kl.19.50 på tågstationen och far till tvålfabriken”, av fredrika.
skypar med rainer och blir varm om kinderna.
sätter ihop förslag till budjet på bussen till vasa, hoppas på att heidi och fredrika också funderat på ansökan före vi träffas ikväll.
övermark och yttermark, tillbaka i österbotten.

Vasa
Mikko, rullstol och icke feminister.

Nykarleby
Bra aspekt kom fram att det blir ett konceptuellt arbete där processen kommer fram på ett intressant sätt, genom tapeten och dokumentationen av turnén. Sedan spårade det ur och blev en en spårig feminism definitions pratstund, rätt ointressant.
men roligt att de kommit i så stor skara, och att träffa lasse och gustaf. känns så länge sedan men ändå så nära. som fredrika sa det, om man en gång förstått juttun med nykarleby så lämnar men det inte.

Jakobstad
Sen till träff med Henkka, nyki, villavillekulla och stiger in i en förgången tid. samlar ihop mina sista lampor, bordet och stolen och kör ut ur stan.
Jeppis journalistkår består av många feminister.
Bastu och snörullning.

Rovaniemi
en viktig diskussion om press och m edia uppmärksamhet. den har varit större än nån av kunde ana, tror jag. det är såklart bra att projektet får mycket uppmärksamhet och ett positivt emottagande, men jag tycker det fortfarande är viktigt att komma ihåg att det är projektet det skall handla om och inte en personlig bild av oss. bara för att vi blir erbjudna att medverka måste vi inte svälja allt med hull och hår, gå med på deras vilkor. det blir så lätt att man glömmer det och endast är med för att synnas. jag är rädd för medians makt, tror man lätt lurar sig själv och tror man har det i sin hand och spelar på egna villkor, så är det aldrig ( isåfall mycket sällan).

med tanke på möjlig finansiering, stipendieansökningarna som blivit iväg skickade, är det ju bra med publicitet. hoppeligen kan de inte missa oss och inser att vi nog behöver fyrken.

Jyväskylä
3.2.
alla har öppnat upp sig de senaste dagarna. det har blivit allt mera avslappnat. vi har haft många långa, personliga och intressanta diskussioner.
jyväskylä hade inte så många feminister att erbjuda, fler än i Björneborg åtminstone, men desstu bättre snack. det första paret äldre kvinnor, ville kolla oss, är vi feminister och hurdana. jyväskyläs äldsta feminist, eller hon som var med och grundade den första kvinnogruppen här. blev bjudna på konsert på kvällen, aallonmurtajat. dricker vin i vår svit före vi beger oss ut i jyväskyläs nattliv. dansar nirvana och greenday. före vi äter hotdog på gågatan och jag försöker provocera till snöbollskrig, med endast en svars snöboll.

Jyväskylä-Kuopio
4.2.
En tidig väckning, med färdig laddad mockabryggare. kaffekoppen fylld och ett knäckebröd med paprika, sätter mig vid datorn. ingen där. läser tidningen, på nätet och väntar. irritationen och besvikelsen gror. jag går tillbaka och lägger mig. jag som var så ivrig igår kväll. morgnarna som annars är så svåra. blev till och med utnämd till megafåns“trögast på morgonen”.
efter en timmes eller tvås ytlig sömn, med prostitutions seminar från andra rummet, ser saker ljusare ut och kan inte mera vara sur. vet egentligen om jag änns var det, mera en besvikelse och möjligtvis en känsla av att tappa ansiktet. så blev det inte och vill bara ge en kram.

vintern visade sig riktigt ordentligt. staden täcktes av ett mjukt täcke och vi klättrade upp på harjun och kämpade oss neråt, med puder duschar.
städar upp och försöker lägga knivarna i rät vinkel.
en lånsam färd mot kuopio. då inser vi hur tur med vädret vi haft, och kankse varför man hellre gör roadtrips på sommaren i finland. långtradarna är värst, snön yr upp efter dem så det är bara på att hoppas att vägen inte gör en allt för brant kurva när vi fortsätter rakt. ett fullpackat rum med madrasser, väskor och megafåner. och det finns tv.

5.2.
inbjudninar till att medverka börjar komma in. känns viktigt att det blir flera tillfällen att få visa projektet, olika delar, efter hela den här processen, som ännu inte är klar heller.

Villmanstrand
6.2.
ett sammandrag av färden, som trots allt kom ganska fort till ende.

trycket kommer fram på olika sätt. märker att jag får underliga behov att alltid tycka motsatsen eller åtminstone opponera mig. det är bra att ifråge sätta, men blir irriterad på mig själv när jag måste börja med att sätta mig emot, det blir liksom lite jobbigt för gruppen. men det kanju inte heller vara så att det endast är en som säger hur det skall vara och då är det så.